Tiina Edring

När jag var liten ville jag bli arkeolog. Så jag blev arkeolog och etnolog. Jag blev även dekoratör. Det är nämligen inte helt enkelt att livnära sig på att skyffla jord och skriva. Jag började rista runor för att många upplever att de är under attack. Jag vill hålla dem vid liv.  

​

Runor är en del av vårt kulturarv som förtjänar högre status. Ett kulturarv som inte används, eller fyller någon funktion faller lätt i glömska. Risken med glömskan är att intresset för att bevara och förvalta kulturarvet minskar. Ett obevakat kulturarv kan lätt hamna i fel händer. Den patetiske ministern Morgan Johansson föreslog nyligen att en del av de fornnordiska runorna bör förbjudas. Orsaken till detta är att bland annat NMR använder Tyr-runan. Morgan Johansson missbrukar inte enbart sin makt, utan ger också bort Tyr-runan till NMR. I en perfekt värld skulle det inte spela någon roll vem som använder runor och i vilket syfte. Runorna är en nyckel till historien. Låt oss hålla oss till det.  

 

Jag ristar runor och gör både kopior från autentiska runstenar och egna tolkningar av Fenrisulven, Midgårdsormen och andra fornnordiska väsen på gamla återvunna brädor, eller på små askar och andra ting. Jag målar en del i otraditionella färger för att ge dem nytt liv, men i bland räcker det med svart. Enkelt, ganska fint. Och kom ihåg: att för varje bräda jag ristar, blir kraften hos dem som besväras av detta vackra kulturarv lite svagare.   

​

Tiina 

​