Tiina Edring

När jag var liten ville jag bli arkeolog. Så jag tog en examen i arkeologi och en i etnologi när jag ändå var i farten. Sedan blev jag mest dekoratör. Det är nämligen inte helt enkelt att livnära sig på att skyffla jord och skriva. Jag började rista runor för att många upplever att de är under attack. Jag vill hålla dem vid liv.  

​

Runor och forntidens formspråk är en del av vårt kulturarv. Ett kulturarv som inte används, eller fyller någon funktion faller lätt i glömska. Risken med glömskan är att intresset för att bevara och förvalta kulturarvet minskar. Ett obevakat kulturarv kan lätt hamna i fel händer och bli besvärligt.   

 

Jag ristar runor och gör både kopior från autentiska runstenar och egna tolkningar av Fenrisulven, Midgårdsormen och andra fornnordiska väsen på gamla återvunna brädor, eller på små askar och andra ting. Jag målar en del i otraditionella färger för att ge dem nytt liv. Enkelt och ganska fint. Och kom ihåg: att för varje bräda jag ristar, blir kraften hos dem som besväras av detta vackra kulturarv lite svagare.   

​

Tiina 

​